Wickström & Saanila

De tio budorden

Eller skam den som ger sig

På scenen: André Wickström och Stan Saanila

Scenografi: Antti Mattila
Ljus: Paavo Kykkänen
Ljud: Janne Brelih

Premiär 26.1.2012

Lilla Teatern

Speltid ca 1 ½ t

Den 26 januari 2012 stiger André Wickström och Stan Saanila för första gången tillsammans upp på scenen. De har visserligen gjort tv, radio, skrivit och bollat idéer med varandra sedan slutet av 1990-talet, men det är först nu det sitter en teaterpublik framför dem.

– Första gången vi träffades jobbade André med sitt examensarbete från Teaterhögskolan. Jag såg honom uppträda på Kabelfabriken och tyckte att han var rolig, säger Stan. Det ledde till X3M Talk på Radio Extrem (programmet heter nuförtiden Eftersnack och går på Vega), olika tv-program och ett otal stand up-shower.

De tio budorden, eller skam den som ger sig är varken stand up eller revy, det är en humoristisk föreställning där André och Stan diskuterar, föreläser, skojar och filosoferar om ämnen som antagligen får publiken att frusta av skratt.

– Vi kan kalla det verbal komik eftersom vi mest kommer att sitta stilla och prata med varandra, säger André.

Stan tillägger:

– Vi har blivit inspirerade av svenska komiker som Henrik Schyffert och Fredrik Lindström och varför inte Hasse och Tage med en brittisk eller kontinental känsla.

Att André Wickström och Stan Saanila tycker om varandra finns det ingen tvekan om. Om det inte var ett så töntigt ord kunde man kalla det som händer mellan dessa män för en bromance. Stan påstår att André har en skarpare, mera analytisk och hysteriskt rolig humor och André konstaterar att han vill jobba med Stan eftersom han verkligen beundrar Stans förmåga att få folk att gapskratta. Båda verkar hysa en genuin uppskattning för den andres arbete.

– Vi umgås ändå mest i jobbärenden, det är sällan eller aldrig som vi känner ett behov av att träffas och tala om allvarliga saker, säger Stan.

André konstaterar att man som ståuppkomiker är så ensam i sitt jobb att det är helt nödvändigt att bolla idéer med någon som har samma sorts humor. Man blir lätt blind för sina egna skämt och får man betalt för att få folk att skratta kan man inte stiga upp på en scen för att testa sina lustigheter.

– När jag exempelvis skulle göra Roast på Berns skrev Stan och jag material i två veckor för varje åtta minuters uppträdande. Att göra det ensam skulle ha varit om inte omöjligt så mycket svårt, konstaterar André.

Trots att De tio budorden bygger på Andrés och Stans egna personligheter och värderingar och att det stundvis är ganska utlämnande att jobba som komiker kommer föreställningen inte att tuta ut några politiska åsikter eller direkt samhällskritik. Åtminstone inte avsiktligt. Det är inte meningen att det ska finnas ett budskap i föreställningens humor.

– Jag är så trött på att man snackar om att humor ska vara politisk, opolitisk, samhällelig, obunden eller att humor överhuvudtaget SKA vara någonting. Humor är ett kommunikationsverktyg. Vi är ett par glada tomtar som fjantar oss på scenen och vill underhålla folk i vintermörkret, säger Stan.

Saanila och Wickström vill inte avslöja exakt vad de kommer att skämta om, men efter lite press konstaterar André att de INTE kommer att skämta om barndödlighet.

– Vi vill inte heller köra ner skrattet i halsen på folk. Inte avbryta med att ta ner stämningen och föra fram ett allvarligt budskap om kärnvapen i Iran eller läget i Jerusalem. Skrattar folk mycket vill vi ta det till en ännu högre nivå så de skrattar mer, säger Stan.

I De tio budorden skapar André Wickström och Stan Saanila sin egen lilla humorvärld och du är varmt välkommen in i den.

JEANETTE ÖHMAN


Median kommentit

”… skratten rungar entydigt i salongen.”

HBL 28.01.2012 - Isabella Rothberg


”Publiken tjuter av skratt... (...)...i dessa herrars sällskap blir det aldrig tråkigt!”

Vasabladet 28.01.2012 - Åsa Gustavsson


”Miesten itsevarma ja samalla maltillinen tapa kohdata elävä yleisö tuntuu raikkaalta kaiken hulinan, huutamisen ja muun tyrkyttämisen keskellä. Siinä on paras syy nousta kotisohvalta ja tarpoa Lillanin katsomoon. Vitsit ovat kaiken lisäksi tuoreita.”

Helsingin Sanomat 28.1.2012 - Lauri Meri